Hjärnan är bra att ha.

När jag var i staden jag gillar mest, det vill säga i Göteborg härom sisten så gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Jag tog spårvagnen (det har jag gjort förr) åt fel håll! Vad är nu detta? Jodå, jag är ganska disträ av mig men denna gången var det nog faktiskt sorgligt nog så att jag såg fel. Då börjar man genast noja sig om att hjälp nu håller jag på och blir senil. Det kan nog hända men jag läste en bra grej om att glömma. Dom har kommit fram till att det som hjärnan tolkar som ovidkommande begraver den så långt ner i nåt att det är jobbigt att ta fram det. Det i sin tur gör att vi får mer utrymme för det som faktiskt betyder nåt.